Sjukdomen Legionella

Beskrivning

Bakterien Legionella pneumophila är en cylinderformad bakterie, några mikrometer lång, som i sin aktiva fas har en liten svans en s.k. ”flagell” som den tar sig fram med.

Bakterien finns naturligt i jord och vatten, som kommunala vattentäkter och privata brunnar.

Bilden på hemsidan med ”bakterier i rör”, är bara en illustration, i verkligheten är bakterien ca en hundratusendel så stor.

I sin aktiva fas är bakterien giftig, när den infekterade kroppens immunförsvar attackerar den, släpper den ut giftet, som dödar immuncellerna som attackerar den, det startar den inflammation som ger sjukdomssymptomen.

I sin inaktiva fas gömmer den sig vanligen i en värdcell eller i en slemmig biofilm på insidan av ett kallvattenrör. Men dessa KAN också finnas i luftfuktare eller i bubbelpooler.

Bakterien Legionella finns i ca 50 talet varianter, förutom .pneumophila som ger ”Legionärssjukan”, kan de orsaka andra sjukdomar än lunginflammation, t.ex. milda influensasymptom och kallas då vanligen ”Pontiacfeber”.

Ca 150 fall av Legionella upptäcks årligen i Sverige, ca hälften av dessa har smittats utomlands.

Dödligheten är ca 5-20% av de få fall som registreras som Legionärssjukan.

Symptom på Legionärssjuka

• Hög feber, frossa
• Huvudvärk
• Torrhosta
• Andnöd eller andningssvårigheter
• Tecken på lunginflammation vid röntgen
• Uttalad trötthet
• Förvirring
• Diaréer

Symptom på Pontiacfeber

• Influensaliknande symtom
• Feber
• Huvudvärk
• Muskelvärk
• Eventuellt hosta
• Inga tecken på lunginflammation vid röntgen
• Symtomen går vanligtvis över av sig själva inom några dagar 

Smittsamhet

Legionella pneumophila är INTE särskilt smittsam. Det krävs vanligen dels nedsatt immunförsvar – så att bakterien hinner växa till sig i lungslemhinnan – innan den elimineras, dels många tusen bakterier som kommer in i slemhinnan vid smittotillfället.

Därför är det bara vattensprej/dimma, från smittokällor som duschmunstycken, luftfuktare, kyltorn, luftkonditioneringar och liknande som i praktiken sprider sjukdomen, med duschen som främsta smittkälla.

Naturligtvis skulle ÄVEN en infekterad människa kunna smitta en annan person, OM man hostar på varandra tillräckligt nära och länge. Men den situationen är så sällsynt, att man brukar säga att sjukdomen INTE smittar mellan människor.

Man brukar också säga att den enbart smittar via luftvägarna och inte smittar om man dricker smittat vatten. Men det undrar jag? HUR skulle den i så fall kunna ge diareér?

En jämförelse med två andra betydligt mer smittsamma sjukdomar, visar att det behövs tusentals bakterier OCH ett nedsatt immunförsvar för att man ska bli sjuk.

Immunitet

Studier i USA och Frankrike visar att ca 20-30% av den vuxna befolkningen, redan har antikroppar mot Legionella. Det visar dels, att många smittas, men samtidigt att så få blir så allvarligt sjuka, att de hamnar på sjukhus för provtagning, så att sjukdomens orsak kan fastslås. Svenska FHM har inte gjort några sådana studier alls i Sverige.

Skydda sig

Jobbar man med jord, är andningsskydd bra, liksom att hålla ner att det dammar med vattning av jorden.

Det kommunala vattnet kontrolleras dagligen med olika prover, så risken för sjukdom därifrån är mycket nära noll. Privat brunnsvatten får man själv hålla koll på. Det finns inga lagregler om det. Den kommunala kloreringen av vårt vatten är inte så effektiv mot Legionella pneumophila, då den skyddas av de amöbor eller den biofilm den gärna lever i. Därför finns vanligen bakterien även i det klorerade vatten vi får från kommunen, men i låga nivåer. Vi skyddas istället av att bakterien behöver infektera med så många bakterier samtidigt, för att ge sjukdom. EU´s föreslagna gränsvärde i dricksvatten är 1000 bakterier per liter vatten. Något gränsvärde finns inte satt i Sverige.

Sprejen från duschmunstycken i duschen eller på kranar är den främsta smittkällan. I ett aktuellt fall, visade provtagning att vatten som blivit stående i de sista meterna rör, fram till duschen, hade 10-20 ggr över EU´s föreslagna gränsvärde, i ospolat kallvatten som stått en längre tid i rumstemperatur under sommaren. Spolade man några liter, så sjönk värdet till långt under gränsvärdet.

Att spola några liter kallvatten i duschen med duschmunstycket med sin slang lagd på golvbrunnen (för att undvika sprej) är därför den enklaste och effektivaste metoden för att sänka risken för smitta.

Att byta ut duschslangen efter några år, för att göra sig av med den biofilm som bildas i den över tiden, är ett annat sätt.

Att se till att kallvattentemperaturen i fastighetens rörledningar inte överstiger 18-20C garanterar att ingen tillväxt sker i dessa rör. De boende kan med fördel kontrollera detta i just sin lägenhet, genom att spola kallvatten i handfatet/diskhon under några minuter och sedan mäta med en bra termometer. Överstiger mätningarna 18-20C bör fastighetsägaren kontaktas för utredning och åtgärd.

Tillväxt av bakterien

I temperaturer under 18-20C ”sover bakterien” vanligen skyddad inne i andra celler, som amöbor eller biofilm i rörsystem, den växer INTE till då.

Mellan 20C och 45C växer bakterien till, med runt 35C som mest.

Över 45C är den INTE aktiv, den växer då inte till, men överlever ”sovandes”. Man brukar rekommendera 50C som lägsta temperatur, längst ut i sina varmvattenrör, för att ha lite marginal.

Vid 60C dör den inom någon timme, därför är det en lämplig temperatur i varmvattenberedare. Högre temperatur än så. så ökar risken för skållning, så det är en avvägning.

Vid 70C dör den inom några minuter. Det är en lämplig temperatur längst ut i varmvattenrören vid sanering med genomspolning.

Tar man bort de celler (ofta amöbor) och den slemmiga biofilm bakterien gömmer sig i, när den ”sover”, minskar man risken ytterligare. För det behövs vanligen genomspolning av rören med kemikalier.

Behandling

Det finns två former av sjukdomar som Legionella pneumophila kan ge. Dels den mildare formen Pontiacfeber, med milda influensasymptom, dels den allvarligare Legionärssjukan, med lunginflammation, diareér och hög feber.

I de flesta fall läker den ut av sig själv, du vet inte ens om att du varit sjuk med Legionella. Men INTE för personer med nedsatt immunförsvar, som äldre, multisjuka, organtransplanterade, de med AIDS m.fl. de behöver istället relevant antibiotikabehandling.

Antibiotika i form av fluorokinoloner eller makrolider är vanligtvis mycket verksamma, om man blir verkligt sjuk. Vanliga antibiotika som penicilliner fungerar däremot inte alls! Således finns en risk med att sätta in behandling, utan att ha fastställt vilken bakterie det rör sig om först. Något primärsjukvården måste vara uppmärksam på. De dödsfall som rapporteras är vanligen sådana, där ingen antibiotika eller fel antibiotika satts in.

Och hur är det med våra gamlingar som dör i lunginflammation på sjukhus? där ingen obduktion brukar göras? Gjorde man en odling, så att rätt antibiotika sattes in? eller blev det en sort som inte var verksam mot Legionella pneumophila? Hur stort är mörkertalet, där dödsorsaken anges ospecificerat till ”lunginflammation med organsvikt”?

Amälnings och spårningsplikt

Legionärssjukan är dels anmälningspliktig till smittskyddet hos FHM och till den aktuella kommunens hälsokontor, dels spårningspliktiktig, för att fastställa källan. Det är den aktuella kommunens hälsokontor, som ansvarar för smittspårningen.

Provtagning

Sker vanligen genom provtagningar av certifierade labbföretag, eftersom Legionellabakterien är svårodlad och därmed svårmätbar. Dessa provtagningar är rätt dyra.

Numera finns även billigare prover för att indikera Legionella, som använder antikroppar på teststickor, (ungefär som stickorna för graviditetsprov) för mätningen, dessa skulle fastighetsägaren själv kunna utföra indikerande kontroller med, för vidare utredning OM nivån överstiger det av EU förslagna gränsvärdet på 1000 bakterier per liter. Den så kallade egenkontrollen, som lagstiftningen talar om.